att baka bröd. att lära sig sy. att bli döpt. att använda CAPS LOCK. att svettas.
Nu har vi varit i Nagpur en vecka, och bott hos vännerna Manjula och Sunil. Sköna och annorlunda dagar.
En del tid har vi ägnat åt hemligheterna i indisk matlagningskonst. Vi har bl a lärt oss att göra chapati. Receptet är inte jättesvårt, men att få till dem så där snyggt är lite krångligare.
Sunil har också med glädje visat oss sin “Kerala Banana”, nån sorts efterrätt bestående av sydindisk matbanan, nyriven kokos och smält brunsocker.
Det vi framförallt ägnat dagarna åt är att hjälpa till på det läger som Sunil och Manjula anordnar här, för ca 50 pers i tjugoårsåldern plus minus några år. Det är ett läger som är en skön mix av att lära sig om: lärjungaskap, missionsbefallning, ekologisk odling, att vara skräddare, eller elektriker, samt att lära sig lite om datorer, eller engelska. “Great Commission and Life Skills” heter det, och det är väl precis vad det är. Alla kommer från väldigt enkla förhållanden, många av dem är den första generationens kristna som blivit befriade ur ett kastsystems mörkare bakgårdar. De vet i princip_ingenting_om vad en kyrka är nånannanstans än i deras hem, vilket gör det hela väldigt spännande.
Dator lektionerna är kanske den största utmaningen. Då har jag (Viktor) undervisning i grundläggande datorvana, på engelska, för folk som inte förstår engelska mer än typ “Hello. I am fine, how are you?”. Men det har gått ok. Mycket kroppsspråk, pekande och skratt. Vi har gått igenom saker som bildskärm, tangentbord, mus, att dubbelklicka, att sätta på och stänga av en dator, mellanslagstangenten,caps lock, enter, shift och backspace, samt nu de senaste dagarna: Microsoft Office Word.
En kväll berättade vi om vad vi gör hemma i Sverige. Hannas fashion design blev väldigt uppskattat.
Och igårkväll var det dop. Väldigt avskalat. Rätt så mycket “här finns vatten, är det något som hindrar att jag blir döpt?“. Allt som behövdes var 1 st bänk att sänka ner i fontänen så att man kunde kliva ner och upp. Och sen var det bara att sätta igång. Jag gillar enkelheten här nåt enormt. Man krånglar inte till det. Det är härligt, och en förmån att få va med.
Nu har vi en vecka kvar i Indien. En vecka av svett. De senaste dagarna har det varit 45 grader. Det är skönt med fläktar.
Åh, vad härligt att läsa om livet och kyrkan och svetten. Jag gillar!!!!
Jättekul att läsa om vad ni gör! Jag hade nästan inte vågat hoppas på fler inlägg och har heller inte vågat ställa en massa frågor för då hade ni väl sagt: -Skriv själv och se hur lätt det är!! Längtar mycket efter att ni ska komma hem nu. Våren har kommit och blåsippan uti backarna står, men det är inte 45 grader varmt! Indienlivet verkar ha tärt en hel del på er för ni syns knappt på bilderna längre. Mammakramar från ett soligt Gotland
Ingrid – självklart kommer det fler bloggar! Kul m blåsipporna och det soliga Gotlandet. Vi ser fram mot det. Och att träffas! kram
Kära underbara vänner! Vilken resa! Fantastiskt och kul för dig, Hanna, att få se en del av det som präglat Viktor… Ska bli kul att ni kommer hem. Kom förbi och dela livet med oss då! Sen det viktigaste av allt nästan, jag som är bröllopsfreak- säg till om ni behöver någon form av hjälp- JAG VILL GÄRNA HJÄLPA TILL! puss och kram och ta hand om er och varandra tills vi ses! stor kram från reebok änd johnny boy!(mest rebecka faktiskt men han hälsar)
PS.sen skulle jag ju tipsa om ett band som jag tror att ni kommer att gilla- stighult. Kolla in deras myspace. DS.