Padhar 7 år senare

Så, då var man i Padhar igen. För 9 år sen var jag (Viktor) här och jobbade först 2 månader på ett sjukhus, sen flyttade jag till en familj som ägnar sig åt att träna församlingsplanterare. Bodde med dem i 4 månader. Lärde mig allt jag kan. Typ revolution. 2 år senare var jag och min bror här igen och hälsade på, blev smittade av passionen, samt av nån sorts parasit. Och nu, under påskhelgen var Hanna och jag där igen och hälsade på. Allt var sig likt. Allt var nytt. Allt var grymt.

Pappan i familjen bryter brödet, när vi firade Herrens måltid en av kvällarna i påskveckan.

Att komma tillbaks hit var rätt så speciellt. Massvis av minnen. Massvis med folk som jag kände igen och som kände igen mig. (samt några som kände igen den långe bleke svensken, men som jag inte riktigt kom ihåg). Kul att återse folk hur som helst.

I det här rummet hängde jag i typ 2 månader hösten 2000. “The yellow ward”, en avdelning på sjukhuset där patienterna låg före och efter operation. (före på ena sidan och efter på andra sidan personalrummet. så på bilden skymtar “the post-operative ward” i bakgrunden). Ni undrar kanske vad jag gjorde här, och det undrar jag faktiskt också. Men jag drack mycket te med sjuksköterskorna på avdelningen, och ställde mig alltid upp när doktorerna kom in för rond. Det är väl de två starkaste minnen jag har. Sen flyttade jag till ögonavdelningen, och fick klippa ögonfransar och ge bedövningar. Fina grejer.

På den långa fredagen besökte vi profeten Shelly (mitten). Hon och hennes man Rajan ägnar mest hela dagarna åt bön. Folk kommer dit och ber tillsammans med dem, och får bön och välsignelse av dem. Ett härligt och märkligt par. Lagar dessutom otroligt god indisk mat, vilket vi – förutom förbönerna – också fick njuta av den här dagen.

Lördag är marknadsdag i Padhar.

En av alla sköna stunder runt matbordet. “Det bästa sättet att göra lärjungar är i köket” är en av alla meningar som fastnat den här veckan. Det är svårt att summera de här dagarna faktiskt. Det är så mycket av det som ligger nånstans där nere djupt i hjärtat som kommer upp när jag kommer tillbaka hit. Och jag kan inte förklara det på nåt annat vis än att det är den levande Guden – som jag tror lever i mig – som liksom blir lite extra levande i mig. Jag blir påmind om vad jag anar att mitt liv handlar om. Och vad vårt liv kommer att handla om. Och det känns så bra.

Om ni vill läsa mer om det här stället, så rekommenderar jag att ni klickar här, för då kommer du till en blogg där jag skrivit lite mer och lagt upp lite fler bilder.

___

Efter att vi lämnar Padhar åkte vi tillbaks till Nagpur där Manjula (dotter i familjen) och hennes man Sunil bor. De håller på o anordnar ett läger för ca 40 14åringar under rubriken “great commission, prayer and life skills”. Ett tiodagarsläger. Vi ska va med och hjälpa till på nåt vis. Det börjar imorn, så det kommer väl en rapport så småningom.

~ av Viktor den 07 april 2010.